Vildsvinsförvaltning i samverkan VIS är ett samarbetsprojekt mellan Sveriges Jordägarförbund, Sveriges Yrkesjägareförening, LRF, SKK och Svenska Jägareförbundet (Utdrag 2013 VIS särtryck ur ursprungsutgåvan samt förtydligande)

Den övergripande målsättningen med vildsvinsförvaltning är att uppnå balans mellan de intressen som har nytta av vildsvin och de som upplever skador och obehag. Vildsvinen tillför nytta i form av jaktmöjligheter och är ett högvärdigt livsmedel. Samtidigt är skadorna på olika håll i landet oacceptabla. Förvaltningen måste tillämpas lokalt med hänsyn bl.a. till fodertillgång, skador på grödor och grönytor samt risken för viltolyckor. Den fortsatt viktigaste komponenten i vildsvinsförvaltning är SAMVERKAN. Det är alla överens om!

Det tar många år att få till stånd en fungerande vildsvinsförvaltning på alla ställen i Sverige! Det är ett speciellt förhållande när en viltstam breder ut sig geografiskt. Då uppstår konsekvenserna av en etablering i en tidsaxel vilket gör att man uppfattar det som om problemen aldrig tar slut. Så är det med den svenska vildsvinsstammen som så sent som

1988 blev frilevande i Sverige i modern tid.

VIS (Vildsvinsförvaltning i Samverkan) har arbetat i flera år med att samla kunskap och erfarenheter i syfte att efter hand sprida insikter om de viktigaste faktorerna i förvaltningen av vildsvin. Detta arbete har skett centralt. Tillämpningen måste nu ske lokalt för att man ska kunna se effekterna av en väl fungerande förvaltning.

Målet är att vi lokalt runt om i Sverige ska uppnå en långsiktig väl fungerande förvaltning av vildsvin. Därför är det avgörande med ett målmedvetet arbete inom flera olika områden.

Det senaste året har VIS åstadkommit följande:

§    VIS har tagit fram nya riktlinjer för användning av foder. De är mycket snävare än tidigare utgåva och mera ändamålsenliga

§    VIS har utarbetat Råd och Anvisningar för jakt i olika former

§    VIS har utarbetat Råd och Anvisningar för hundanvändning i vildsvinsjakten

VIS uppmuntrar spridningen av det pedagogiska utbildningsmaterialet som finns

”Förvaltningens grundpelare”

Förvaltningen måste alltid drivas lokalt och tillämpningen anpassas till det aktuella behovet på varje enskild plats!

Den allra viktigaste faktorn i vildsvinsförvaltningen är SAMVERKAN på alla plan – det är ALLA helt överens om. Samverkan måste ske lokalt mellan markägare, jägare och arrendatorer. En väl fungerande samverkan i kombination med kunskap och insikt i vildsvinsförvaltningens viktigaste faktorer är nyckeln till en varaktig lösning på vildsvinsproblemen.

VIS har utarbetat en verktygslåda som alla jägare såväl som lantbrukare kan använda om man vill hantera vildsvinsproblem och om man har sådana.

Dessa punkter är att anse som verktyg för att kunna hantera vildsvinsproblem. Alla verktygen måste användas i samspel med varandra. Tar man bort ett av verktygen fungerar inte tanken

om att förvalta.

Samtliga dessa åtgärder hänger ihop och måste göras tillsammans

1.  Samverkan mellan markägare, jägare, arrendator och andra intressen

2.  Jaga över ”rätt storlek” på marken. Skapa den optimala arealen för jakten på det lokala stället

3.  Utför jakten enligt de Råd och Anvisningar som VIS tagit fram avseende jakt och

hundanvändning

4.  Använda fodermedel endast enligt Riktlinjer från VIS

Riktlinjer för utläggning av foder

Utfodring av vildsvin skall ske restriktivt. Det är endast under nedan definierade situationer

då foder kan läggas ut. Dessa situationer är helt lokalt betingade och tillämpningen sker efter det lokala behovet.

Vid jakt

Foder kan läggas ut i samband med åteljakt. Fodermängden ska begränsas till att räcka endast under tillfället för åteljakten. Det räcker med någon handfull eller något kilo per dygn. Foderautomater rekommenderas.

Foder kan läggas ut i syfte att samla djuren inför en planerad jakt i syfte att tillfälligt koncentrera vildsvinen till det område som skall jagas av. Mängden foder ska begränsas till de lokala förhållandena.

För avledning under känsliga perioder

Foder kan läggas ut i syfte att styra vildsvinens uppehållsplats från känsliga områden, framför allt i lantbruket och i trafiken, s.k. avledningsutfodring. Avledningsutfodring sker främst under vegetationsperioden, det vill säga under vår och sommar då skadorna är som störst, men kan även ske under andra delar av året för att undvika skador. Observera att avledningsutfodring inte fungerar i vissa områden eller under vissa delar av året.

Kantremsor med speciell gräsblandning kan sås intill känsliga grödor för att vildsvinen ska stanna i remsan utan att besöka den ordinarie spannmålsåkern. Kan också tjäna som skjutgata.

Enligt lagstiftning

Jaktlagen § 4: Det är markägarens och jakträttshavarens skyldighet att ge stöd och skydd åt viltet. Utfodring kan ske för att undvika svält under vintern. Det är de lokala vinterförhållandena som styr vilken stödutfodring som krävs.

Foderlagstiftningen: All utläggning av foder ska följa foderlagstiftningen